Det långsamma värdet i svensk besöksnäring
Svensk besöksnäring behöver en uppvärdering av sin betydelse för landets attraktionskraft och motståndskraft. Jag ser den som en del av den samhällsväv som formar hur platser upplevs, bärs och förs vidare över tid.
Alltför ofta reduceras besöksnäringen till siffror, flöden och projektlogik. Till frågor om organisation, finansiering och strukturer. Det är förståeligt, men inte tillräckligt.
Besöksnäring handlar i grunden om relationer. Mellan plats och människa. Mellan värdskap och vardag. Mellan det som redan finns och det som långsamt kan växa fram.
Attraktiva platser över tid
När utvecklingsarbetet fastnar i modeller och system riskerar vi att missa det mest grundläggande. Attraktiva platser skapas inte genom styrning i sig, utan genom förvaltning och ansvarstagande över tid. Det arbetet görs av människor som bor, verkar och lever sina liv, och som därigenom ger platsen dess innehåll, tempo och ton.
Besöksnäringen är inte frikopplad från detta, utan djupt beroende av det. Utan fungerande lokalsamhällen blir det svårt att besöka. Utan tillit mellan aktörer tappar vi kvalitet. Utan respekt för det platsbundna bleknar det som en gång gjorde platsen intressant.
Jag längtar efter samtal som i högre grad utgår från tillit. Till professioner. Till lokalkännedom. Till erfarenhet som inte låter sig översättas till styrdokument. Samtal där näringsliv, offentliga aktörer och civilsamhälle möts som jämbördiga parter, inte som beställare och utförare, inte som motparter med olika logiker, utan som medansvariga för samma plats.
Besöksnäringens verkliga värde visar sig sällan snabbt. Det byggs i det långsamma arbetet. Leder som hålls öppna. Kulturmiljöer som vårdas. Värdskap som utvecklas genom vardagens möten. Relationer som bär över generationer. Platser där människor vill stanna, återvända till och längta efter.
Besöksnäringens roll
Motståndskraft skapas inte genom enstaka kampanjer. Den skapas genom sammanhang.
När platser tål förändring utan att förlora sin identitet. När lokalsamhällen behåller mening trots skiftande trender. Där har besöksnäringen en roll som förvaltare.
En sådan utveckling vilar på ansvar: miljömässigt, ekonomiskt, kulturellt och socialt. På kunskap om hur berättelser om platser formas, vilka bilder som förstärks och vilka som banaliseras. På en varsam balans mellan tillgänglighet och bevarande, så att platsen fortsatt kan vara ett levt rum.
Svensk besöksnäring behöver mindre jakt på snabba lösningar och större respekt för det långsamma arbetet. Mindre fokus på nästa grepp och mer uppmärksamhet på det som redan fungerar, egentligen mindre iver att omforma och större vilja att lyssna.
I en tid präglad av rörlighet och osäkerhet blir platsens betydelse större. Att veta var man hör hemma. Att få lov att känna igen sig. Att mötas i något gemensamt. Där spelar besöksnäringen en roll som sträcker sig långt bortom statistik och tillväxtmål.
Låt oss lyfta den lokala besöksnäringens roll som stabilisator i en värld på gungfly
Bildtext: En plats är inte endast ett resmål eller en destination. Den är något vi lever i, förvaltar och lämnar vidare.
Läs mer om Andrea och fler av hennes blogginlägg